I Ä. —— Det fattades mig inflytelserika rekommeadationer och penningar att kunna bestra sla utgifterna för onnonserna. Flera månader å ra anmälde jag mig till hvar? je ledig plats, men förgäld s. Iuru sparsamt jag ån lefde, så togo dock mina penningar slut, och pa mut obetydliga inventorium ville mon icke låna mig något i assistancerne. Jag såg att det led till undergång för mig. För sista gången anmälde jag mis hos förestånderen för ett institut, hvilken hade en mycket kl:nt lönad lårarepost stt borigisva. Jag hade i flera veckor letvat endast af bröd: mina kläder hade blifvit så medtanns, att jog icke mera kuade visa mig för någon, och iogenstådes såg jag nogon utväg. Jag kunde icke mera betala min tyra, utan blef vräkt ur milt vindsiu. Två dagar och två nätter vandrade jag omkring på Londons gator. Det fanns icke en sten, hvarpå j,g kunde luta mitt hufvud, och hungern rasade försärligt i mina inelfvor. Jag hade kunnat stjäla, men tsnken på min moder afhöll mig derifrån; att tigga förbjöd mig min stolthet. För att undgå den långssmma och förfårliga hungersdå en, valde jag den hastige, frivilliga döden. Endast ett sjeltmord kan rådda mig från skam och venära. — Skritvet på Blackfriarsbrons ledstäng. Arthur G...Jag afskref berättelsen ur tidningen, och många gånder sedan den dagen har jag tänkt på den unga, bleka mannen, som på ett så oförtjent sätt föll ett offer för förhållandena, Man må likväl icke tro att denna tilldragelse står ensam. Slutet är visserligen icke alltid så tragiskt, men döden är ju också slutet på eländet. Af de tusentals menniskor, hvilka årligen komma till London och hoppas att der grundlägga en lysande existens, når minsta antalet sitt mål. Det stora flertalet återvänder från detta lotteri med en nit, och lycklig den, som då ännu äger en asyl, der ban kan söka skydd mot nödens stormar och kasta en melankolisk återblick på de brokiga, men såsom såpbubblor brustna sörhoppningarna Det är on ödesdiger vistelseort dessa få engelska qvadratmil, som man kallar London. Man har redan ofta, och det fullkomligt rätt, kallat dem rikedomens och civilisationens sol. Men huru mången stackars mygga, som inbillar sig kunna flyga upp emot solen, sveder icke vingarne på en smutsig blecklampa. Kunde gatstenarne tala, så skulle de berätta oss om de menniskomassor, hvilka der årligen falla offer för nöden, utan att man märker eller beklagar dem; de skulle berätta oss historier om så mycket elände, att äfven den djerfvaste fantasi skulle blekna deröfver, historier om eländen, sådana som endast kunna förekomma i London, denna stad, der det icke gifves något annat band som sammanhåller samhället än penningen, och der personen endast gäller i förhållande till hvad han äger. Men nog härom. (Forts.) Svenska konstnärers verksamhet. Medaljgravören P. Lundgren har afrest med ångfartyget Gauthiod tlll Lubeck, för att derifrån fortsåtta vågen till Paris, der han åmnar qvarstanna en långre tid, för att ytterligare fullkomna sig i sin konst. Hr L. medför en bestållning för H. K. H. Kronprinsens råkning, nemligen en medalj, enligt hvad frånsidan kommer att antyda, åmnad till uppmuntran åt artister och litteratörer. Landskapsmålaren A. Nordgren, som förlidet år vi stats i Dusseldorf, på H. K. H. Kronprinsens bekostnad har fått detta understöd förlängdt på ytterligare ett år; och åmnar han nu, öfver Jemtland, begifva sig till Norge, för att der samla studier uader loppet af sommaren, efter hvars slut han återvänder till Dässeldorf, dit åfven artisterae Anderson, Larsson, Carleman, Zoll och Lösfgren då ämna sig för att studera. För nårvarande vistas derstådes artisterne Nordenberg, dUmker och Wennerberg. Dekorationsmålaren E. Roberg, som under loppet af ett par år vistats i utlandet, och bland annat äfven besökt Algier, men dock mestadels uppehållit sig uti Italien, hemkom till Stockholm sistl. Söndag med tyska ångfartyget. Professorn Qvarnström lärer åfven med snaraste vara att hemförvänta från Paris. Troligen ämnar hr Q. på sin härvarande atelier utföra modellen till sin Berzelius-staty. Tegnrs-statuetten, reproducerad i liten skala (24 tum med postamentet) af bildhuggaren Sjöstrand efter professor Qvarnströms modell till statyen, som kommer att resas på Lundagård, år numera formad och gjuten, så att den kunnat utställas, till en början, i Barzuglias sigurmagasin vid Drotwningatan i Stockholm. (Insåndt.) Man har icke utan förundran sett, hurule— 2 1 1.