Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1852, sida 1

——— ———— pade gubben Anders förundrad, hvad år det för lidande bror menar? — Blif då ej alltför förskråckt om jag uppdagar förhållandet; vet då — de ålska hvarandra! — Nå ja — de hålla af hvarandra, det vet jag ganska vål — det ha de alltid gjort; det år ju som det bör vara, syskon emellan. Nej, icke som det bör vara, syskon emellan, når deras kånsla år af den arten, når det år en glödande passion, en tärande låga. — Åh! sade urmakaren, med ett nytt utrop af förvåning, dock utan att röja den fårskråckelse doktorn våntat sig. — Hvad! återtog denne, kan du taga en sådan underråttelse så kallt? Hur kan du underlåta att oroas deraf? — Det kan jag, svarade gubben leende, och ån mer, den underråttelsen fågnar mig. — Fågnar dig! Hur kan sådant vara möjligt? 8— Jo, emedan jag anser Victor och Anna ganska passande för hvarandra. Nu förstår jag dig alldeles icke. Du vet väl att lagen... — Icke förbjuder åktenskap emellan personer, som icke åro det ringaste slågt. — Hvad år det du såger! Skulle Victor