Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juni 1852, sida 1

—— ——— ——— vas temmeligen bra med hvarandra — slåss endast på sörmiddagarne. Detta var mitt samtal med din herr kusin, och tror jag mig hafva återgifvit det med diplomatisk noggranhet. Jag har gjort det, för att låta dig sjelf döma, om det år värdt att taga hem honom eller icke.XXVHI. Slutet. Riksdagen var slut, och kammarherren Lerehenflychts björnar, som under den hållit sig temmeligen tama, hade nu åter börjat visa tånderna på ett sått, som borde oroa honom. I det långsta hade de hoppats att svårfadern skulle göra upp får honom; men som det numera öfvergått från rygte till öfvertygelse, att brukspatronen i sjelfva verket var ruinerad, och knappast kunde hjelpa sig sjelf, så återstod ingenting annat ån att hålla sig till herr kammarherrens magra person — ty det öfverintecknade Cathrinehof var vidare ingen must att suga ur. Hoppet om landshåfdingestolen i Jönköping vore åfven försvunnet, ja ända till hoppet om alldra det lillaste posikontor — det återstod ingenting annat för hr