Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1852, sida 2

gar, såvål derom som om tillständet i anmånhet. Såsom vi förut omnämnt, hafva nu på våren ganska stora transporter af spannemål och potatis, dels till utsåde dels till fådoåmnen, hårifrån afgått för de nödlidandes räkning, så att den värsta bristen och de nödvändigaste behofverna sålunda i de flesta socknar blifvit afhjelpta. Att ej samma omtanka egt rum för alla socknar, förefaller oss högeligen mårkvårdigt. Så skall, enligt hvad vi i går af trovårdiga personer hörde omtalas, en stor del af de behöfvande i Östmark ännu ej erhållit det för dem beståmda understödet af spannemål och potatis. Förleden Thorsdag lärer bortåt en hundra personer derifrån varit ståmda till Thorsby, dit somliga hade 3 å 4 mil, för att mottaga den våntade transpoörten. Derstådes fanns dock ingenting att få, och med tårar i ögonen måste det stackars hungrande folket återvånda hem med oförrättadt årende. Potatisen, som lärer vara mycket skadad, och en del af säden låg då ånnu qvar vid Frykstad. Den för Gråsmarks socken beståmda potatisen ligger ånnu magasinerad vid Kanikenåset. Hvad felaktighet i arrangemanger eller hvilka hinder ån må hafva förorsakat detta dröjsmål, så kan man ej annat ån beklaga ett dylikt förhållande, som synes vittna om en temligen stor likgiltighet å deras sida, som det veqerbör, att draga försorg om transporternas afsåndande och fortskaslende. Det år så mycket bedråfligare, som det nu snart blir försent för folket att få sitt utsåde i jorden, hvilket naturligtvis högst men ligt kommer att inverka på förhållanderna får det kommande.