Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1852, sida 2

förmodas hafva hegifvit sig hit till orten, för att härifrån afresa till 4 mnerika, så får landshöfdinge-embetet, i anledning af herr landsh. i JöÖnköping begäran i skrifvelse den 30 sistlidne Maj, anmoda poliskammaren att låta efterslå bemälte Danielsson, och om han antråffas, förpassa horn:n till länshäktet samt fråntaga honom de penningar och effekter han möjligen kan innehafva. Danielsson beskrifves vara liten till vexten, med mörkt hår och trindlagdt ansigte samt år några och tjugo år gammal. Hans drågt år den vanliga, som begagnas af ståndspersoner. Med anledning håraf beslöt poliskammaren att låta efterspana, vid antråffandet gripa och till lånshåktet införa ofvannåmnde Danielsson. Denne åfventyrare år icke den ende, som i år hår blifvit af vederbörande myndigheter reklamerad, då ban, så att såga, redan stått med ena foten på skeppsdäck, i begrepp att lyckligt och vål undandraga sig lagena straffande arm. Icke utan skål klagas öfver det oskick flera af hårvarande åkare tillåta sig, nemligen att lössläppa sina utsvultna håstkrakarz på stadens af enskilde peFSONer arrenderade ångmårker, dervid kreaturen då anstålla en verklig förödelse å all gräsvegetation. För ett dylikt tilltag blef plantage-ågaren Å. Andersson på Stampen sistl. thorsdag pliktfålld. Han hade slåppt en af sina håstar lös å marken emellan Rosenlundsbron och Masthuggsvågen, der denne i god ro betade, till dess polisen fick sigte på den. Andersson, som, genom föreburen okunnighet härom, sökte undandraga sig påföljden, dömdes, på grund af vittnesmål, att böta I rdr bko. och i vittnesersättningar utgifva 2 rdr somma mynt. Den afbetade marken, som äges af staden, arrenderas af materialbokhållaren J. A. Wedberg. — Poliskammaren fortsatte i går ransakningen, rörande för olofligt tillgrepp angifne gossarne Sven Daniel Jansson eller Kinneroth och Olof Tång. Dervid förekom icke någon bevisning mot de tilltalade; och afsade poliskammaren att målet, som för nårvarande finge förfalla, skulle få bero på uy anmålan, för den händelse någon bevisning framdeles kunde yppas. Emellertid skulle Kinneroth och Tång afföras till hårvarande fattigbarack, att derifrån afsåndas, Tång till sin råtta hemort och Kinneroth, om möjligt, till råddningsinstitutet på Hisingön. Det vore väl om en plats derstädes kunde beredas detta bögst varnartiga barn, ty vi äro då fullt öfvertygade att en råddning vore möjlig.