Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1852, sida 1

derna af dettä fall, ehuru icke genast märkbara, upphörde likväl ej att menligt inverka på de inre delarna, och Priessnitz hade sannolikt innan kort dukat under för dess förstörande verkningar, om han icke, likasom genom en gudomlig uppenbarelse, hade fallit på den tanken att bruka kallt vatten, och hans härdade konstitution dervid understödt hans bemödande. Från detta ögonblick kom Priessnitz underfund med det kalla vattnets underbara och helsosamma verkan, och fattade derjemnte ett förtroende till detsamma, som ånnu mera stårktes hos honom genom små försök på djur, i förening med de lyckliga experimenter han gjorde på sina grannar. De vålgörande resultaterna af den unge naturlåkarens kurer blefvo snart ingen hemlighet mera, och hans rykte begynte snart öfverallt utbreda sig. Knappt 19 år gammal hemtades Priessnitz icke sållan till Måhren och Böhmen, hvarpå innan kort verldens ögon sästades på honom. Fastän hans rykte till en början icke var så stort, så riktade dock afunden, misstroendet och illskan sina pilar mot honom. Folket afundades honom blott för de skånker, hvar med han af de lyckligen tillfrisknade åfverhopades, kallade honom en narr och trodde att han hade att göra med djefvulen; låkarne förklarade honom för en eharlatan, och presterna varnade folket från predikstolen, kallande Priessnitz en alski profet. Lisvad af sitt rena medvetande och sin höga ide vandrade Priessnitz likvål lugn och anspråkslös sin bana midt igenom alla dessa hotande faror, och 1829 var de i Gråfenberg bjelpsökandes antal redan så stort, att sårskild förteckning, på kurgåsterna uppråttades. Sådant kunde hans afundsmån icke tåla. Priessnitz anklagades för charlataneri, och dömdes af magistraten i Freiwaldau till flera dagars fångelse, dervid man tog ifrån honom den svamp, hvarmed han hade tvåttat sina patienter, emedan man trodde att hexeri var förenadt med dess begagnande. Priessnits blef dock snart srigisven samt erhöll af höga vederbörande tillätelse, att anlägga en egen badinrättning; men den numera verksamma afunden sökte städse näring får sin tilliredsställelse. Sälunda bestormades det dåvarande k. E. hoskansliet oupphörligt med klagomål, besvår och föreställningar, tills detsamma åndtligen såg sig nådsakadt, att skicka en sårskild kommissarie till Gråfenberg, för att der undersöka förhållandet, hvartill den snillrike och sördomsfrie baron Turkheim utsågs. Den beråttelse, som denne djupsinnige låkare afgaf öfver Priessnitvs lefverne och verksamhet, var i hög grad rekommenderande får den senare, samt, i anseende till dess opartiskhet, hedrande för den förre. Tillfölje af dessa upplysningar, som hoskansliet erhöll af sin medicinalreferent blef Priessnitz af höga vederdörande skyddad i utölningen af sin kurmethod. Från den tiden ver han fri från sina ihårdigaste och oförsonligaste motståndares öppna förföljelser. Lömska försät och hemliga intriger förföljde honom likvål ånda till slutet af hans lefnad. Hansrykte hade emellertid småningom trångt till alla verldsdelar. Från de mest aflågsna lånder strömmade hopplåsa patienter till den nya kurorten för att under vattenlåkarekonstens öfversteprests personliga inflytande sullkomligen återfå sin helsa eller åtminstone vinna lindring i sina lidanden eller stårkas i sina krafter. Sålunda har Gråfenberg i de två sista decennierna blifvit en af de mårkvårdigaste punkter i verlden, och huru populärt Priessnitvs namn blifvit, bevisa bref från Amerika med adress: till briessnitz i Europa, hvilka riktigt framkommo, någon ting, som hittills icke händt någon läkare utom den berömde Herman Boerhave och vi kunna tillågga — jemvål var fallet med vår store Berzelius. Ett intressant gebit för de mångfalldigaste iaktagelser och rön öppnade sig för verlasnannens, psychologens och menniskovännens genialiska blickar. De oerhördt lyckliga rezultaterna af Priessnitzes vattenkurer verkade, På ett högst uppmuntrande sått för andra, på jamma gång, som de voro högst lönande för less skapare. Tusentals menniskor åndrade itt lesnadssåst derefter, och i många lånder ippstodo inrättningar, mer eller mindre ordnade efter moderanstaltens förebild.