Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1852, sida 1

emot pinglandet af de små klockorna i den nårmare belägna Nacka landskyrka klart låt förnimma sig. — Det var långesedan jag var i en landskyrka, sade Victor, som förgåfves sökte att dölja det vemod som tryckte honom. — Ja, ja, låtom oss gå dit, bad Anna, som delade hans kånsla. Man gjorde begripligt för grefvinnan T. hvarom fråga var, och hon, som aldrig bivistat någon svensk gudstjenst, hvarken i stadseller landskyrka, yttrade med mycken liflighet bifall till förslaget. . . 2 Det var likväl ånnu en timma qvar till högmessan, men den sörgick snart, under det man knöt kransar af fem strån, stridde med -kåmpgubbarr, plockade prestkragar o. d. Solen steg emellertid allt högre på himlen, dagen hotade att bli mycket varm, och den angenåma svalkan i kyrkan var derföre så mycket mera vålkommen. Roddarmadamerne hade blifvit qvarlemnade vid båtarne, för att vakta dem och deri befintliga saker, hvilket de likvål fullgjorde på det sått, att de genast lade sig att Sofva, hvarmed de troget höllo ut, till dess sälskspet återkom från kyrkan, och våckte dem, får att bli förda vidare till Nacka vårdshus, der man 2 amnade intaga middagen. I