Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1852, sida 1

—— soning emellan de båda bourbonska linierna. Ja, man tillochmed säger att den redan försiggått, för att kunna tillägga: -Man tvingar oss att införa kejsardömet.Till de östira stormakterna, hvtlka göra de största svärigheterna, har senatorn Heeckeren, en af de invigde, varit utskickad, får att vinna dem får föråndringen. Att denna mission misslyckats synes allt antyda. Monarkerna och ministrarne hafva varit förbålt artiga emot Bonapartes utskickade, men så snart han rårde på strången om kejsardömet, påmintes han om innehållet af 1815 års traktater. Bonaparte torde alltså få töfva ånnu något, innan han kan såtta kejsarkronan på sitt hufvud. Han måste förut vara på det rena med stormakterna, så vida han icke år nog djerf att såtta sig öfver hvad de hafva att invånda och dem till trots återuppråtta kejsardömet. Detta år också icke någon aldeles omöjlig låsning af frågan. Som det nu år utgöra imellertid de östra stormakternas hållning det förnåmsta hindret för kejsardömet. Detta bestyrkes af de noter, som från Wien och S:t Petersburg afsåndts till Paris med anledning af de senaste tilloragelserna, och får hvilkas innehåll redo göres i en pariserkorrespondens uti Times. De tvenne stormakterna förklara, att de icke vilja vågra att erkånna L. Bonapartes val till president på 10 år och icke eller motsåtta sig hans upphöjelse till kejsare, förutsatt, att han blott våljes till kejsare på lifstid, ehuru de måste göra till vilkor för erkånnandet,att Bonaparte uttryckligen förpligtar sig till att respektera Wienertraktaterna. Deremot protestera de emot, att Bonaparte gör sig tili ärftlig kejsare och grundar en dynasti, enär den saktiska regeringen då gjordes till en regering de jure, hvarigenom grundprinciperna för europeiska statsråtten trampades under fåtterna och de legitima suveränernas råttigheter och vårdighet lede en krånkning. Det år imellertid icke klart af noterna, huruvida stormakterna skulle åtnöja sig med en protest eller vådja till vapenmakten. En pariserkorrespondens i -Augsb. allg. Zeit. meddelar, att franska regeringen besvarat dessa noter i ett temligen svåfvande språk. Den bedyrar, utan att nåmna wienertraktaterna, sin kårlek till freden och sin ånskan att handla i samklang med de andra stormakterna, men förklarar tillika, att den ike fruktar för ett europeiskt krig för att vårna Frankrikes suverånitet, hvilken beråtti, gar det att vålja hvilken som helst regeringsform. Furstinnan Lieuen har rest till Tyskland för att uppvakta ryska kejsarinnan. Då furstinnan lår vara vunnen för bonapartismen, anses hennes resa icke vara så aldeles fråmmande för politiken. Det motstånd projektet till ny undervisningslag rönt i statsrådet har förmått Bonaparte att återtaga detsamma. Enligt Pat ie år det fråga om ett dekret, som skulle förbjuda allt arbete om sånoch heligdagar samt anbefalla alla butikers stångande dessa dagar. Derigenom menar man sig vål kunna vinna de skenhelige får bonapartismen! Antalet af protester emot trohetseden från departementsoch municipalräden ökas dagligen. De deputerade börja blifva mer och mer missnöjda med den obetydliga rol man låter dem spela. Man talar om en stor fest, som staden Paris och nationalgardet skola gifva i Augusti och hvilken skall råcka i 3 dagar. En mångd arresteringar ha åter företagits i Paris omgifningar. De fleste arresterade skola vara straffade förbrytare; dock lår det äfven finnas deribland flera politiskt misstänkte. Den 26 Maj undertecknades Persignys åktenskapskontrakt. Till de 500,000 francs, som Bonaparte redan förmålts skola skånka sin förtrogne i brölloppsgåfva, kommer ytterligare ett smycke till bruden vårdt 150,000 fr. Under den med mycken fördel begagnede rubriken emeddeladt innehåller Monilören, med anledning af den regeringen gjorda få