Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juni 1852, sida 2

Hnrikes Nyheter. Götheborg. Vi taga oss friheten att hårmed såsta stadens innevånares synnerliga uppmärksamhet på den, till nästkommande Thorsdag den 3 dennes utlysta allmånna rådstuga, då, bland andra åmnen, äfven förekommer frågan om saluaccisens afskassande i Götheborg, och derigenom frigifvande af handeln med kött, bröd och dricka, hvilka artiklars försåljning hittills utgjort ett monopol för stadens slagtare, bagare och bryggare. Det år i följd af en hemstållan från stadens sattigförsörjnings-direktion till magistraten, som stadens innevånare åro kallade att höras i detta ämne. Fattigvårdsdirektionen har hårvid utgått från den, som oss synes, rigtiga åsigt om sitt åliggande, att icke allenast hjelpa och understödja den fattige då nåden redan intrådt, utan äfven att genom efterforskande af de orsaker som vålla fattigdom, söka så vidt möjligt år att undanrödja dem. De förnåmsta orsakerna till fattigdom — brånrin och osedligket — ligga utom direktionens makt att kunna utrota; men det gifves åfven andra orssker som hindra arbetaren uti sin stråfvan att försörja sig och de sina och bland dessa år åfven dyrheten på de nödvåndigaste lefnadsförnådenheterne. Det år mer ån underligt att då nu 20 år åro förflutna sedan -Kongl. Mej:sts Nådigaförfattning om saluaccisens upphörande utgafs, hvarutinnan till de sårskildte kommunernes eget bepråfvande öfverlemnas, huruvida de vilja bibehålla aceisen eller icke, och då nu över femtio bland Sveriges stader, hvaribland åfven hufvudstaden, hafva frigifvit handeln med berörde lesnadsförnödenheter, Götheborg, som likvål stådse brukar taga första steget uti insörandet af samhållsnyttiga förbåttringar, likvål ännu bibehåller en så orimlig beskattning, som icke allenast icke lånder staden till någon fördel, utan tvertom i våsendtlig mån bidrager att höja prisen på lifsmedel, hvaraf naturliga följden måste blifva en större svårighet för arbetsklassen att försörja sig. Det vore orått att tillskrifva saluaccisen den allmånna prisstegring på nåstan alla lefnadsförnödenheter som under sednare åren egt rum; dertill hafva andra orsaker verkat, såsom större allmån vålmåga, ökad population och lifligare kommunikationer med de öfrige delarne af landet och utlandet; men det år dock otvifvelaktigt att priserne på de genom saluaccisen, för konkurrens med landsmannen, skyddade artiklar åro högre ån de borde vara, I hvarom man låttast öfvertygas genom jemn