gen lyckades det att få reda på omkring hälften af det stulna samt en person som innehade detta. Men hvarthän den andra hiilften tagit vägen och hvem som är den verklige tjufven, derom sväfvar man ännu i fullkomlig okunnighet. Den person som innehaft de tillrättakomna klädena, utgörande omkring 80 alnar, och som derföre tillsvidare får figurera som den, hvilken föröfvat ifrågavarande stöld, heter E. G. Andersson och har innehaft åtskilliga befattningar, såsom timmerbandlare, polisuppsyningsman, byggnadsinspektor, hökeribetjent, sjöman och slutligen dagdrifvare samt scåare. . 2— Vid de polisransakningar som i målet blifvit håll: e, inhåmtades följande: . Samma dag stölden upptåcktes, hade tilltslade Andersson iofunnit sig hos en skräddare Stenström hår i staden, medhafvande de nu tillråttakomna klådesstyckena inlagde uti en säck. Af dessa skulle Stenström, enligt dem emellan dagen förut tråffadt ostal, åt Andersson förfårdiga åtskillige kläder. samt sjelf, såsom arbetslön, af klådet erhålla så många alnart som åtgingo till en fullståndig klådning åt honomkall för Stenström bofva uppxrifvit, avi han mot en sin här i staden boende broders borgen På kredit erhållit klädena hos klädeshanolanden Carls SON, i följd hvaraf Stenstråm till en början hvarken misstånkt klådenas oårliga åtkomst, eller dragit I betänkande att af en dylik treshank. som Andersson, mottaga dessa till fårarbetning. Men sedan han bunnit båttre besinna sig, började ban inse det orimliga i Anderssons förebärande, hvarföre han beslöt att göra sig nårmare underråttad om råtta sammanhanget. Han besökte först handlanden Carlsson, dervid han fick veta, att denne långt förut hade upphört med klädeshandeln. Nu öfvertygad att han med falska uppgifter blifvit dragen om nåsan af Andersson, gick han till hr polismåstaren och upptåckte icke allenast ifrågavarande förhållande, utan äfven att en hos grosshandlanden Hammaråa i tjenst varande dräng äfvenledes af Andersson emot ett betingadt pris af 14 rdr rgs erbållit flera alnar fint klåde, hvilket denne inlemnat hos Stenström, att deraf förfårdiga kläder. På Anderssons begäran hade Stenström genast vid klädernas öfverlemnande, afrifvit alla de lister som utgöra klådets eggsidor åfvensom det stycke i slutet af bvarje kläde, hvarpå sabrikatets nummer samt sabrikantens namn med flere märken finnas utsatte. Likvål hade dessa lister och åndstycken af Stenström icke blifvit förstörde, utan voro klädena låsa söljaktige. Målsågaren Cederblad styrkte derefter sin åganderått till klådesstyckena medelst sin varubok, i hvilken klådenas nummer och alntal m. m. funnos antecknade. Tilltalade Andersson nekade ej mindre att ha begått ifrågavarande stöld, ån åfven att till Stenström UM Hammarkns dräng någonsin hafva lemnat något klåde. Flere personer, som hårefter hördes, intygade, att de sett Andersson lemna kläde till Stenström uppgifna dagen. Bokhållare Pettersson och tillskårare Hellberg blefvo äfven hörde och berättade: att de icke förr ån thorsdagen den 29 sistl. April upptåckt stölden; att de flere gånger under hr Cederblads bortovaro besökt boden och Hellberg ensam senast nåmnde thorsdag kl. 7 på morgonen, utan att sakna något klåde; stt det stulna klädet legat i en hylla långst fram i rummet i nårheten af ett fönster, och att det således lått fallit i Ögonen, då man kommit ett stycke fram i rummet; att ingen annan ån de haft tillgång till magazinet, och nycklarne, i hvilkas vård desse senare blifvit öfverlemnade af hr Cederblad, vid dennes bortresa; att något våld icke varit synligt, hvarken å låsarne till dörren eller å fönsterne, så att såttet hvarpå tjufven praktiserat sig in syntes dem oförklarligt, utan att han begagnat de i deras vård förvarade nycklar, hvilka varit hångande i det så kallade tillskårarerummet, hvarest de varit boende och hela tiden vistats; upplysande Pettersson, att tilltalade Andersson någon dag under hr Cederblads bortovaro besökt gården till Cederblads bostad och dervid uppgifvit som årende, att han önskade låna en qvast, för att dermed rengöra en båt, och att någon annan, ån en person som heter Bengtsson, hvilken tillförne varit bokhållare hos hr Cederblad, icke uppehållit sig i tillskårarerummet under Cederblads frånvaro; denne person lärer äfven varit inne i varumagazinet, der han uttagit någon fiskredskap, som der haft sin plats. En båtkarl vid namn Olsson, som är granne till Stenström, anmälde, att han varit den som uppmanat Stenström att anmäla saken för vederbörande, och således ansåge sig för egentliga uppbosvet till tjufvens upptåckande. Målet förvistes till stadens rådhusrått och Andersson insattes i stadshäktet. UEUUUAA —