Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1852, sida 1

Den lyckliga sjukdomen. Beråttelse af J. M. Rosen. (Forts. fr. n:o 121). Men från denna stund var också brukspatronessan Vietors mest afsvurna fiende. Och att hon icke behöfde sakua bundsförvandter, är klart. De funnos i parti, som icke lågo på latsidan om det gällde att kunna skada honom på ett eller annat sätt, förnämligast genom inlösen af reverser, hvilka man visste honom hafva utelöpande, och man trodde sig så mycket säkrare hafva hopp att häruti lyckas, som man hade sig bekant, att Victor alldeles icke sammanblandade sina egna affärer med farbroderns, eller ur dennes kassa använde något för egen räkning. Victor kände verkningarne af det heliga nit, utan att i början förstå hvarifrån det egentligen kom, men som hans anseende som affärsman betydligen stigit genom den reda och ordning ban visade vid förvaltningen af farbroderns affärer, så var det honom icke svårt att placera sina skulder på andra händer, der han vore oåtkomlig, och de som åtagit sig den Gudi behagliga gerningen att störta honom, fingo gå der med lång näsa. Det enda således, som återstod för de rättrogna, var att döma honom till evinnerlig eld, och tant Carin, som redan blifvit våckt, var icke den minst ifriga att nedkalla himlens vrede öfver esin kära slugtinge, som