Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1852, sida 1

naderna, och detta för henne alldeles nya nöje hade för benne ett outsägligt behag. De begge unga flickorna kunde numera knappast vara åtskiljda några timmar, och mången natt delade de samma bädd. Sally hade ingen tanke, som var dold för Anna, och denna, å sin sida, hade öppnat hela sin sköna själ för sin väninna. Huru skulle under sådana förhållanden det länge kunna blifva fördoldt för Sally, i hvilket ömt förhäll ande Anna stod till sin bror Victor; det var svårt att med ord vidröra detta; men det finnes själar, som förstå hvarandra, utom detta nödfallsmedel för uttrycket; och då tyvärr medlidandet var den känsla, som hufvudsakligen intog Sally för hennes mindre lyckliga väninna, så kunde hon blott ur sitt hjertas ordbok utvälja de tröstens ord, hvilka hon med något svagt hopp om framgång trodde sig kunna använda. Söndagsmorgoven fann sig Sally serdeles lycklig, ty då kunde hennes älskare Axel deltaga i promenaderna, och det bar då af, långt bort, än åt Hammarby, än åt Sköndal och dessa tjusande trakter eller åt Stocksund, Ulriksdal eller någon annan af dessa till oändlighet i naturskönhet vexlande nejder, af hvilkas grannskap Stockholm torde vara den enda punkt på jorden, som kan berömma sig. Ehuru det genom ett grymt öde var Victor förmenadt att göra dessa utflygter tillsammans med den åalskade systern, uraktlät han dock icke att, så vidt det kunde ske, njuta af den nyvaknade naturens skönheter, och gjorde tillsammans med sin vän Helmer, som vid sådane tillfällen alltid bade med sig sitt ritstift, tidiga spatserfärder till dessa poetiska omgifningar, hvilka för konstnären böra vara en outtömlig källa för fantasiens förmälande med verkligheten. (Forts.) A