ter hon åter skulle i poliskammaren inställas, för att sändas till hemorten. En annan stackars syndare, fiskaren Gabriel Sandmark från Östervom i Qville socken, stod äfven i Tisdags inför polisens dombord, tilltalad för det han tagit sig några supar för mycket föregående natt vid tvåtiden. : Polismästaren: Du hör den anklagelse som är gjord emot dig, erkänner du dess riktighet? Sandmark: Nej, min goda herr domare. Gud i himmelen vet bäst, att jag icke var full, ty jag var då lika redig som nu, fast de der herrarne (pekande på zne nattväktare) togo fatt i mig, då jag tyst och fredligt gick ner till min lille fiskbåt, för att lägga mig. Jag tycker för resten att det ir både hårdt och orättvist att såder vålaföra sig mot en gammal, sattig man. Båda nattväktarne, som angifvit målet, aflade härefter vittneseden och intygade angifvelsens riktighet; i i följd hvaraf Sandmark fälldes att böta 3 riksdaler 16 skilling banko eller att undergå 4 dagars fängelse vid vatten och bröd. Efter afkunnandet af detta beslut utbrast Sandmark, högeligen örverraskad, fär detta min dom — och en riktigt tillgifven dom! — Det var en hård nöt att bita i för en gammal man, som tjent kronan i 8 år utan fel. Nog kunna vederbörande visa mindre nit, för att icke siiga sjesk, vid utöfvandet af deras åligganden i denna del och det utan att samhällsordningen derigenom skulle råka i fara. — I England t. ex. åtalas aldrig andra fylleri-förseelser, än sådana, som äro åtföljde af buller och oljud. — Hvarför icke följa samma princip här? — det skulle mången gång väcka mindre harm, än hvad nu är förhållandet och ändå leda till samma mål., iinn E6 ——— EAA