Den lyckliga sjukdomen. Beräåttelse af J. M. Roscu. (Forts. fr. n:o 119). Gubben Bergfors tycktes tänka efter. Derefter sortfor han: — Om icke mina aningar bedraga mig, så är det genom blodsband du är förenad med denna qvinna? — Ja, svarade Victor gråtande, det är genom det närmaste blodsband jag är förenad med henne; — det är min syster jag älskar. — Förfärligt! och du tror dig icke kunna öfvervinna denna böjelse, du tror dig icke kunna öfverflytta den på någon annan? — Omöjligt! Den är så sammanvext med min själ, att jag icke vidare kan rycka den derur. — Du måste resa . . . långt bort. — Men bästa farbror! jag, meddellös, knappast egande förmåga att subsistera bär med min lilla lön, och då jag ändock får lefva fritt hemma! Det är ej att tänka på. . — Nå men, återtog doktorn, och fixerade Victor, hvad är din tro om din syster Anna? delar hon din kärlek? — Hon har gjort det åtminstone. Kanske är denna kärlek ett barn af blommorna. Och, när vi som barn