Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1852, sida 2

och med vara illlfyllestgörande; men så kommer frågan om musik af värde, och då blir den ej långre hufvudsak, utan hvad den egentligen bör vara, medel. Maria Serato eger en ganska betydande fårdighet, ja, för sin ålder, vi skulle såga, nåstan för stor; men hon — eller råttare hennes lårare — har genom valet af de stycken han lårt henne utföra lemnat oss i okunnighet om hon i högre mening år musikalisk eller icke. Det var just för att komma till ett bedömande håraf som vi efter första soirken togo oss friheten uppmana hennes lårare att låta henne håra sig i någon qvartett, eller någon konsert af Spohr eller Rhode publiken skulle håraf utan tvifvel varit mycket mera intresserad, ån att höra dessa etuder, den ena ofvanuppå den andra — ty annat ån etuder åro icke i det hela dessa stycken, som hufvudsakligen åro anlagda på att ådagalågga en stor sårdishet. Wi hade önskat med vårt vitsord om hennes stora fårdighet åfven förena det om ett skönt föredrag — ett karakteristiskt, spirituelt, kånslofullt spel — hennes lårare har icke satt oss i tillfålle dertill — och den lilla stackars flickan sjelf har naturligtvis ånnu ingen annan vilja ån hans. Men äfven våra anspråk på kånsla hos ett barn hafva icke kunnat vara stora. Den musikaliska kånslan utvecklar sig icke förrån liktidigt med de andra känslorne, d. v. s. vid intrådandet af manbarhetsåldern — det ligger således i sakens natur, att Maria Serato lika litet som något annat barn kunnat utveckla den musikaliska känslan i hela dess fägring — vi hade ingen gång våntat att få se den i blomma utan endast i knopp — men också af knoppen kan man döma till blomman, och det skulle varit oss kårt att kunna såga: se detta blir med tiden en vacker blomma! Men denna lårarens skuggrådsla att låta henne spela något stycke af verkligt vårde år betydelsefull) och om den icke bevisar någonting annat, så bevisar det åtminstone att han icke måtte vara rått musikalisk. Vi kunna icke frångå vår kånsla, att det år synd med det stackars barnet, att bli så der släpad verlden omkring, att för hvarje dag se ståndigt nya ansigten, att bli fjesad och kurtiserad af menniskor, för hvilka hon omöjligen kan ha något attachement, att förnåta 6 till 8 timmar dagligen med ett anstrångande arbete, detta just vid en ålder, då hennes kropp som båst behåfde tid att harmoniskt utveckla sig — och hvarför allt detta? sör att tjena snikenheten). Nu tycker man vål åndå, att hennes bana år lysande så till vida åtminstone, att hon hvar hon far fram skördar bifall och triumser-, som man kallar det; men hvad bryr ett barn sig om den offentliga hyllningen? Eller blomstrande recensioner, sådane som nu får tiden så ymnigt och så tanklöst utströs? Fråga ett barn hvilket det heldst vill ha, en berömmande recension eller en pepparkaka, och det skall utan att besinna sig stråcka handen efter pepparkakan. Och detta tvångsarbete), som det arma underbarnet år underkastadt, tror man icke att det har ett skadligt inflytande på hela dess framtid? jo ganska såkert. Ingen bryter ostraffadt emot naturens lagar. Ett år af ett sådant ett barns arbete år tio år af dess lifstid. Och j, lyckliga små, som hafva ett hem, som egen öma föråldrar som omhulda eder, glada och goda syskon att leka med! skulle vål j vilja byta med eder syster Maria Serato, som drifves kring verlden likt ett rå för vinden, för hvilken hvarje -triums-år ett steg närmare grafven? Nu hafven åfvenj slagit edra små hånder tillsammans, för att uppmuntra eder syster, men skolen j åfven för henne hafva en tår, om j någon gång kommen in på en stilla kyrkogård, långt, långt ifrån hennes fådernesland, och på något litet grafkors låsen: hår hvilar Maria Serato!x) Man må icke säga, att det vore öfverdrifvet att begära af ett barn, att det skulle spela stora saker, om man dermed menar konserter af Spohr, Viotti, Rhode; den som såsom Maria Serato kan spela de Beriots Tremolod, för den är det en amåsak att spela en konsert, åtminstone af Rhode. ) Vet mao hvad af det guld som genom henne skördas, faller På hennes egen lott? Jo, hon får för hvarje konsert — en dukat!!!