Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1852, sida 2

lagförslag. nåmnligen att använda en del af den irländska kyrko-egendomen till statens bästa, hvarigenom han ganska riktigt på det skarpaste talade mot de principer. till hvilka ban sju år förut bekänt sig. För detta måste han nu höra bittra ord; från det ena hållet beskylde man honom att göra för mycket, från det andra att göra för litet; men emedan det parlamentariska kriget följer andra lagar ån krig på fria fåltet, så drog regeringen af denna mot densamma riktade korseld den fördelen, att kunna genomföra en kompromiss, hvilken gaf Tories en strångare irlåndsk tvängslag såsom ersättning för kyrkoreformen. Hobhouses utträdande ur ministeren, som följde snart derefter, gaf lord Stanley anledning att utbyta sin irlåndska sekreterarepost mot ett annat embete, som emellertid ingalunda var en sinecur. Som minister för kolonierna fick han nämnligen den uppgiften att afskaffa slafveriet i de brittiska kolonierna och uppfinna en skadeersättning, som kunde tillfredsstålla de vestindiska plantage-ågarne. Lårotiden, som han ålade de vuxna slafvarna, nåmnligen husslafvarna för en tid af fem och såltslafvarna för åtta år, har sedan visat sig vara dfverflådig och blifvit af plantage-ågarne sjelfva dfverlemnad åt glömskan; men då hela saken undersöktes och förhandlades, antogo de flesta negervånnerna jämnte lord Stanley, att denna lårotid vore oundgångligen nådvåndig, och en af de vigtigaste invåndningarna, han hade att bekåmpa, bestod deri, att den plötsliga öfvergången från slafveri till frihet skulle kunna få de betånkligaste följder för kolonierna. Planen till katholikernas emancipation, föreslagen af Stanley, genomgick efter en het strid båda husen, och sanktionerades den 25 Augusti 1833. Följande året hade han, i afseende på sina åsigter om den irlåndska statskyrkans egendomar återvändt till sin förra öfvertygelse, ty då Ward i underhuset föreslog, att som den protestantiska kyrkans inkomster i Irland vida öfverstego dess behof, så borde dessa inkomster förminskas och anvåndas till andra åndamål, och då nu några af whigministrarne ville befråmja detta förslag, kånde lord Stanley sitt samvete oroadt och utgick derför ur kabinettet, jämnte Sir James Graham, hertigen af Richmond och grefve Ripon. Håruti såg torypartiet ett affall af lord Stanley från Whigs, och Sir Robert Peeltrodde sig derför, når han bildade sin minister i November 1834, kunna vinna lord Stanley derför. I denna håndelse skulle England hafva erhållit en koalitionsminister af Tories och moderata Whigs: Men Stanley vägrade att intråda, emedan han icke öfvergifvit sina gamla whig-principer och icke, utan att svika dem, kunde se någon möjlighet i att förena sig med Tories till en gemensam statssyrelse. Allt hvad han gjorde för Tories inskränkte sig dertill, att han icke satte sig emot den ministeriella adressen. Hans fullståndiga brytning med Whigs inträslade 1835 under förhandlingarne om appropriationsklausulen, enligt hvilken en del af den irländska biskopliga statskyrkans sörmögenhet skulle användas till andra högkyrkliga ändamål. Efter den tiden innerligt sörenad med Tories var han Sir Robert Peels nitiska medbjelpare vid dennes anfall på Whigs statsstyrelse, och intrådde jämnte sin partichef i det kabinett, som denne bildade, i Augusti 1841, och hvari han öfvertog statssekreteriatet för kolonierna. Under denna ministers lugnare tid sysselsatte han sig mycket med sin egen ministers sårskilda angelågenheter, ehuru i allmånhet icke med lycka. Då han måste erkånna, att slaf-emancipationen, huru välgörande dess verkningar ån voro för negrerna, likvål, genom arbetets delvisa upphårande, skadat plantage-ågarnes intressen, och att bristen på arbetare icke kunde ersåttas med hvita invandrare, ville han befordra invandringen af fria svarta från Afrika, hvarigenom England skulle hafva blottstållt sig för den förebråelsen, att det åter bragt slasveriet till lis under en annan form. I stållet för detta projekt bestämde man sig för upphåfvandet af det i Ostindien herrskande förbudet mot utvandring och gynnade anvåndandet af indiska arbetare i de öfriga kolonierna.