Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1852, sida 1

Den lyckliga sjukdomen. Beråättelae af J. M. Rosn. (Forts. fr. n:o 118). Emellertid började brukspatronen känna någon längtan efter sin bror, på hvilken ban visserligen eljest icke tänkt på flera år, om icke såsom guldenär. Fullkomligt redig till sinnes, utom i den punkten, att han trodde sig vara ruinerad, vågade han icke för hustrun yppa återvaknandet af sina broderliga känslor; det enda, hvarigenom han röjde sig, var att han vid Victors besök någon gång frågade denne huru bang far mådde, undelrättade sig om han vidhöll sin gamla vana att dricka sin tod:!y och spela sitt parti domino på Äpplet om qvällarne o. s. v., och slutade vanligen med en suck : Anders, ban är lycklig han; han har råd att dricka en toddy bvar qvan — det har inte jag. J Victor förstod att fintligt begagna sig derutaf, för att åter närma bröderna hvarandra. Han inledde ofta sjelf talet på sin far, och hans numera lugna ekonomiska ställning, och brukspatronen, som för brodern Anders började fatta allt mera respekt, yttrade till och med en vacker dag sin önskan, att ställa sig under hans administration. Victor meddelade genast doktor Bergfors detta förslag, och han skänkte det sitt bifall. — Hvarför, sade han, skulle man icke ännu någon