Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1852, sida 1

— ———— — — AAA — Och hans pretentioner i den vägen tillfredsslällas — Hvad skall man göra? Har man sagt a, så får man lof att säga b. Och det går väl an, så länge det finnes silfver och dyrbarheter i huset, för tant kan väl alltid använda deraf, utan att farbror behöfver veta omet, meu sedan får man väl se. Det bästa vore om han vore hemma igen, ty numera tänker väl stort ingen på den affären han hade i Götheborg, heldst hans antagonist är frisk och sund; en annan sak är om gunstig herrn vill hem, ty han lärer roa sig rätt tappert der ute. — Så länge det räcker, ja. Men han blir väl tvungen att återvända, när kassan är slut. — Vet farbror, sade Victor, jag bar en plan, i fall jag Du, såsom sannolikt är, får hand om affärerna. Det vore att skicka ut Helmer Branning att hemta honom bem, likväl icke förr, än man får höra att han är i en 202 belägenhet, att det blir för 1v.vm ott behof att tänka på hemmet, och de lugnare dagar han kan ha der, emot dem han framlefver derute. På så sätt kunde tvenne goda saker förenas, ty det skulle göra BranNing godt att få se sig om i verlden — man kan icke veta hvilka fördelar som kunde tillskyndas honom deraf. — Bara det inte då ginge på det viset, att han stannade ute med? De der artisterna äro icke mycket att lita på i den vägen. — Det fruktar jag icke för. Branning skulle nog fullgöra sitt uppdrag, om ock han stannade ute sjelf. — Du känner bäst din vän, och huruvida han är pålitlig eller ej. Emellertid skall jag göra hvad på mig ankomma kan, att bringa harmoni emellan de begge bröderna, och bedraga mig icke mina förhoppningar, så skola de snart bli oumbärliga för hvarandra, såsom för