AÅA Aiii — bysgnad.Han medgaf för öfrigt, att Irlan trycktes af åtskilliga våsendtliga olyckor, a brist på en passande folkuppfostran, af bris på kapitaler, af brist på en i sjelfva lande boende klass af ansedda possessionater; mel detta medgifvande mildrade icke det skarpi i i de vederläggningar, som måtte honom frå! hans radikala motståndare, i synnerhet frål Sir Francis Burdett. En resa till Amerika höll honom lång borta från parlamentet; men efter sin hem. komst deltog han åter i förhandlingarna. Di han kort derefter blef anstäld i kolonialmini: steriet, visade han sig sårdeles driftig oct arbetsam. Sina serier tillbragte han i Ir. land på sina samiljegods, och der utmärkthan sig för egenheter, hvilka ådrogo honon namn af den besynnerliga herrn från Eng: land. I ett land, der endast den sattigast försakar bruket af håst och åkdon, och de fotgångare anses som tiggare, vandrade har omkring med en kåpp i handen och med el bredskyggig hatt, för att skydda sig mot so: len, och gjorde på detta sått milslånga fot resor. Denna besynnerlighet blef naturligt: vis mycket omsorgsfullt upptecknad. Elakare var emellertid det öknamn, son Oconnel gaf honom, då lord Stanley 1824 anstålldes som förste sekreterare under vice. konungen lord Anglesea, och derigenom träddi spetsen för hela Irlands regering. Oknam net shave beggar, som, sedan det ofta begag. nats om honom i offentliga tal, sedan öfver. gick till folkspråket, anvåndes om folk af d lågsta klasserna, på hvilkas stråfva och tjock: skågg barberarne låta sina lärlingar öfva sig Oconnell påstod nämnligen, att hertigen a Northumberland, som var den ifrigaste motståndaren af katholikernas emancipation men sjelf både var för klok och för ömtålis att personligen låta hudflånga sig af de siendtliga katholikerna, hade fått lord Stanley att såtta sig på martyrstolen. Folkoviljan asledare utstod nu den obarmhertigaste medfart, och rättfäårdigade äfven det honom gifnöknamnet derigenom, att han deremot visade det fullkomligaste lugn och den största kåns lolöshet. Först i parlamentet hämnade har sig medelst ett anfall, som var så bitande och derjemnte så kallt höfligt, att 0 Connel fann det klokast att undvika utmaningen. Lord Grey antog honom till första sekretara. re för Irland, och snart derefter blef har medlem af hemliga rådet. Den första af dessa poster var den betånkligaste; ty oaktadt alla genom reformstriderna framkallade rörelserna, kunde England dock kallas lugnt i jemnförelse med Irland, och Stanley blef snart ett mål för samma, ja, ånnu håftigare anfall ån förut. Hans princip var, att reformer behåfva största möjliga lugn och ordning, för att kunna lyckas, och derför började han med att möta den irländska agitationen med skarpa mått och steg, hvilka dock under sakernas dåvarande låge voro okloka. Af parlamentet begårde han ett fårnyande af den bortglömda vapenlagen af 1807, och derjemnte fullmakt för regeringen ———