Etienne, som blifvit biten af generalskan D:s lilla Adonis, vårdades af en ung, hygglig läkare; Sally hade mera frihet ån förut, och besökte ofta sin vån och kusin, Anna, som nu, på doktor Bergfors inrådan, etablerat sig sör sig sjelf, och emottog sjukbesök reguliert på vissa timmar. Victor Pundmark hade öfvergisvit sin plan att flytta hemifrån, sedan hans syster Anna bestämt sig derför. Han blef med hvarje dag allt mera sluten och dyster. Ingen visste rått hvad som gick åt honom, mer ån hans vån Helmer Branning, hvilket det icke undgått att Victor vore förälskad i sin egen syster, åfvensom han trott sig finna, att Anna delade denna böjelse — ett hopplöst förhällande, på hvilket icke kunde finnas någon upplösning. Sjelf var Helmer icke kånslolås sför Annas behag; hon hade redan längesedan i hans bjerta borrttrångt bilden af Sally, i hvilken han förut trodde sig vara kår; men artist som han var, lade han detta ej så hårdt vid sig, utan betraktade sin kårlek mera som ett tidsfördrif, fårdig att hvad ögonblick som heldst vånda sig åt ett annat fåremål. Och han ansåg sig desto heldre böra undertrycka denna böjelse, som han för ingen del ville förorsaka sin vån Victor någon smårta, ty denne vore synbarligen svartsjuk på honom,