Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1852, sida 2

spark till tecken af sitt förakt. Sedan brotislingen undergått denna långsamma tortyr, uppståmde en chör af sruntimmersröster några sorgesänger, hvilka ackompagnerades af den disharmoniska tamtam. På detta oväsende följde en dödstystnad, och på ett tecken af konungen nedkastades den olycklige i grafven, som den vilda, upphetsade menniskobopen under förskråckligt tjut genast igensyllde. Detta barbariska drama slutade med vilda dansar på sjelfva grafven, hvilka fortforo till följande morgon. Jag vill icke försöha att beskrifva den djuriska vildhet, som karakteriserade den ohyggliga scen, hvilken de handlande personernas svarta fårg jemte de förfärliga tatue ingarna gåfvo en demonisk karakter. Endast konungen förblef sittande tyst och orörlig, med blicken oafvändt fåstade på den brottsliga qvinnan, som satt vid hans fötter, och den han, oaktadt hennes otrohet, icke beråfyade sin kärlek. Konungen af Dahomey visar sig icke lika öfverseende mot den brotisliga makan. hvilken alltid delar sin förförares Ode. På sin resa till Alladah erfor hr Forbes ett bevis på strångheten af de lagar, som försäkra männen om sina hustrus kyskhet. Ofvanpå slottsmu ren såg ban hufvudskålen af en person, som velat intrånga i denna boning, och hvars skelett nu tjenade till varning mot eftergift för sinlighetens retelser. Innanför muren stodo slera vackra träd, i hvilkas grenar hängde dödskallar, vittnande om konungens hastiga lagskipning. Först i Alladah känner man rätt, att mon är midt uti ett land, som suckar under ett beständigt skräckvälde, der bödeln är i oupphörlig verksamhet, och der den ringaste förseelse straffas med döden. Så långt denna stats gebit sträcker sig, visar sig dödens bild vid hvarje steg man tager: uppstaplade massor af dödskallar höja sig plötsligt framför den resande vid krökningarna af vågen; hufvudskålar åro inmurade i byggnaderna, och murarna omkring konungens boningar åro prydda med guirlander af blodiga hufvuden af de offer, som mördas hvarje natt. Man frågar sig sjelf, huru folket kan uthärda att dagligen se dylika gräsliga trosker, utan att uppröras deraf. Men långt ifrån att råna någon motbjudande kånsla derför, hyser det snarare sjelft den förskräckligaste blodtörst och finner ett rysligt nöje i åsynen af tortyrer och dödsplågor. Denna förderfvade riktning hos folket i Dahomey år en af slafhandelns förfärliga följder. I granskapet af Abomey finnas några setich-bus, ett slags kyrkor. Dock gifves ingen egentlig religion i Dabomey. Boas-ormen, som presterna, de såkallede Feticheros, underhålla i Whydah, i en egen dertill invigd byggnad, dyrkas lika litet som leoparden och tigern, hvilka man ser lugut ströfva genom byarne, och dem det vid straff af böter år förbjudet att döda. Kaimanen, som äfven respekteras, år likvål icke eller föremål för någon tillbedjan. De infödde offra deremot till fruktan och vidskepelsen. I de flesta fetichhus finnes derför endast ett altare utan någon afgudabild. Bredvid dem hånga hundratals lik, bvilka skulle förpesta luften, om icke glupska griper och andra roffåglar omsorgsfullt rensade dem och förvandlade dem till glånsande hvita skeletter. Dessa fåglar utgöra sundhetspolisen i Dahomey, och ingenstådes betalas tjenster af detta slag rikare. Griparne respekteras för den nyttas skull, som de göra. Hela dagen igenom ser den resande dem sitta i tråden vid templen, under det de i dåsigt tillstånd smålta det ruttna kött, hvarmed de fyllt sina magar. Staden Abomey har en ganska betydlig omkrets och år omgifven af en fem fot djup graf, nvari våxter med långa taggar frodas. Håruti består stadens hela befåstning. Den har sex ingångar, som bildas af lermurar, hvilka äro uppförda tvert öfver vågen och äro försedda med två portar, af hvilka den ena uteslut nde begagnas af konungen. Afauggna menniskohufvuden pryda såsom landets vapen dessa portar, och i granskapet resa sig pyramider af ben, af menniskor och af alla möjliga djur, tillochmed af elefanter. Hårigenom får fråmlingen en försmak på de mordscener som vånta honom. Midt i staden ligga palatserna Dangelah Cordeh och Agrim Gomeh, hvilka stå i förbindelse med hvarandra och i hvilkas granskap ministrarne och armåens förnåmsta befålhafvare låtit uppföra sina boningar. Alla dessa åro byggda efter samma plan och afvika blott från hvarandra genom antalet och storleken af de innanför de vidare eller trångre murarna uppförda hyddorna. Hela staden består af sådana inhågnader, kring hvilka slingra sig gångstigar, som bilda en labyrint, hvarutur ingen fremling kan leta sig fram. De få industrigrenar, som odlas der i landet, florera endast i denna stad, och produkterna utbjudas till salu på marknader, som hållas på åtskilliga torg. Den vigtigaste industrigrenen år smedhandtverket. Den genom slafhandeln fördersvade befolkningen föredrager att hamra jern, sramför att så såd, och att stjäla sitt bröd i stållet att förvårfva det på årligt sått. Det finnes inga kållor eller vattendrag i Abomey, utan innevånarne låta hemta vatten från några småsjöar, som ligga ungefår en mil ifrån staden. Den vanliga drycken år likväl rom, som vid fåsterna, till hvilka arm dens anförare vid vissa tider inbjuda så väl armen, som hela den öfriga befolkningen, blandas med menniskoblod, hvaraf palatsernas trappor öfversvämmaDryckenskap år dock icke någon utbredd last. Den nuvarande konungen har utrotat den, derigenom att han en gång statuerade ett fruktansvårdt exempel på en person, som var hegifven derpå. Han tog nämnligen en stackars fan, som gerna tittade för djupt i romflaskan, och fyllde honom cen tid med rom till den grad, att den olycklige, som nu lefde i ett beståndigt rus, blef vansinnig och aftynade, tills han slutligen dog. Detta exempel hade en högst gagnande verkan på befolkningen, för hvilken den olycklige dagligen blef exponerad. I Abomey, som nåstan icke känner till fredliga sysselsättningar, och hvars innevånare nåstan alla äro soldater, liksom Roms på Romuli tid, tillbringas tiden med lekar och strider. Når sjöröfrarne hade utplundrat och nedbrånt de unga ståderne på Amerikas fasta land, samlade de sig på en af barne i mexikanska viken och förstörde i vilda orgier hvad de samlat