jant sot — på det viset gör han sin mor glådje. — Ja men hans mamma har inte bedt honom duellera, exponera sig för att rymma. — Han har således duellerat? — Ja. — Nå, det år ju alltför chevalereskt. Det bevisar att han har courage. — Det kan vål vara godt och väl att ha fourage, men inte för mycket heller. Han begår femtusen riksdaler, för att kunna bege sig sin våg; hvar skola de tagas? Pappa Pundmark lärer nog inte slåppa till några, aldraheldst vid det lynnet han nu år. Kan du inte hitta upp någon historia? — Jag vet sannerligen inte. Men tyst, det faller mig någonting in. — Nå såg, såg. Att omtala, att Jacques Duellerat, duger alldeles inte. — Ser tant, först och fråmst lagar tant att hon kan smussla bort farbrors glasögon. Uvad skall det tjena till? — Jag skall straxt såga det. Och så skaffar tant mig penna, blåck och papper. — Det år hår. — Nå, nu vill jag skrifva ett bref, liksom det vore ifrån Jacques. Han skall deri såga, att han blifvit mycket stadig, att han brinner af åtrå, och att det vore godt tillfålle att förI