ben lyckliga sjukdomen. Berättelse af J. M. Rosen. (Forts. fr. n:o 115). — Har er man fått stut? nå, det kunde vål då egentligen inte skada, sade doktorn. — Inte skada! så kusin talar. Men det år möjligt att det kan smitta så fasligt? Min man satte sig blott ett ögonblick på den plats, der Adonis legat. — Hvad för en Adonis? magister Hultgren, förmodar jag? — Ah nej, generalskans Adonis. — Generalskans Adonis! — Ja, han hade legat der, och så satte min gubbe sig der . . . år det möjligt att det kan gå den vågen? , — Hvilket kan gå den vågen? — Kors, smittan, vet jag. — Men det år ju råtta vågen för en stut. — Kusin tar sig friheter . . . — Jag! min nädigaste kusin. i Min man år alldeles ingen stut, det skall Jag säga kusin.