ut; att hennes bror duellerat i Götheborg, var ej heller för henne en hemlighet. — Jag har hårt allt sade Victor till sin tant, det år förskräckligt; farbror lår vål vara vid ett vackert lynne vid det hår laget. — Lynne! han år ju sjuk — dådligt sjuk, ty man tillfrisknar ej efter ville stut. — Hvad ordinerade doktorn? I o— Någonting rått besynnerligt: hollåndsk sill och porter. — Då år att förmoda, att farbror endast går i ett litet bakrus. — Bakrus eller framrus, lika godt! men jag år i förtviflan. I oroa sig inte för farbrors skull, bästa tant! jag år såker att det inte år det minsta farligt, når doktor Bergfors kunde ordinera på det viset. Men det år så mycket annat — — — De olyckliga sånderslagningarne, ja — men det år ju i det hela en verldslig sak — någonting som kan ersåttas, når man har penningar. — Nå men min son, min enda son! — Uvad år det åt honom? Har också han sått stille Wuth? — värre, mycket värre. Han behöfver pengar. — Nu igen. Han måtte lefva på en bril