Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1852, sida 1

— Ja, och jag tillstår att första gången skråmde det mig rigtigt, men nu har jag vant mig dervid, och det bekommer mig ingenting. — Grefvinnan lårer innan hon bekom den der sjukdomen ha varit vacker? — Utomordentligt. Hennes förtrogna har visat mig ett portrått af henne — det år ett portrått af en fullåndad skånhet. — Så mycket bittrare måtte det nu vara henne att veta sig så vederstygglig. Men hur år hon annars till sin karakter, sitt lynne? — Mycket ålskvård, mycket intagande. Någonting bösdraget finnes hos henne ej, hon behandlar mig nåstan som en syster, och denna vänlighet gör att jag Så mycket lisligare känner önskan att göra henne frisk, att återstålla hennes behag, att återskånka henne åt verlden och de kretsar, hvilka hon genom sin börd tillhör. — Jag önskar dig lycka hårtill, mitt barn, och skall med interesse följa dina bemödanden. Men se, nu få de små sin fröjd, tillade doktorn, och rigtade sina ågon åt dörren, genom hvilken intrådde en figur, som skulle föreställa en Lapp — luden från topp till tå — men illusionen var ej rått fullkomlig, ty den intrådande håll sina goda tre alnar och var försedd med en ofantlig mage. Omöjligt