. AA ———— —— Den lyckliga sjukdomen. Berättelse al J. M. Rosen, (Forts. fr. n:o 112). De små, som föga interesserade sig för båJen, hade blifvit litet misslynta öfver sin misslyckade spekulation på dörröppningen, och återvånde till julbordet, der de uppstållde sina tennsoldater med trumslagare och allt till stor parad och mårkte icke, att Victor och Helmer smågo sig ut; de gamla samspråkade med hvarandra, och ingen må förtänka Axel och Sally, att de drogo sig tillbaka i en vrå, för att ostörda få tala med hvarandra. Doktor Bergfors sysselsatte sig med Anna. — Nå, hvad avancerar det med din patient? sade han. Har du något hopp? — Ännu åro visserligen utsigterna mörka, svarade Anna, men med hvarje dag tror jag mig komma sjukdomen nårmare på spåren, och så vida jag dömer rått, skall min kur lyckas. — Och i sådant fall år också din lycka gjord. Du har sett hennes ansigte?