Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1852, sida 2

Råättegångsoch Polissaker. I går blefvo, på begäran af härvarande kejserliga ryska konsulatet, af polisbetjeningen häktade och i lånshåktet insatte 8 man af besåttningen på det hår vid skeppsbron liggande finska skeppet Onni, neml. timmerman M. Glader, matroserne J. Roslander och J. Rosenlöf, lättmatroserne J. T. Brantill och J. Schulsberg, samt jungmännen J. G. Blomselt, G. F. Berguås och M. Isakson. Dessa hade dels visat uppstudsighet mot befälet oeh dels helt och hållet aslägsnat sig från fartyget, hvarföre de, intill dess fartyget blefve segelklart, skulle hållas i fångsligt förvar. Poliskommissarien Andersson hade anmält, att en schåare vid namn Andreas Johansson, allmånt kallad krithufvudet och känd som en syllbult af första ordningen, den 28 sistlidne Mars aflidit, som ryktet påstår, i följd af honom kort förut ölvergänget våld, samt att båtsmannen Johan Herman Lundby från Bräcke på Hisingön misstänktes att hafva förösvat våldsgerningen. På grund af denna anmålan, har medikolegal besigtning å krithufvudets döda kropp blifvit hållen, derötver låkaren utlåtit sig, att lunginflamation varit dödsorsaken och att denna inflamation lika troligt kunnat tillkomma genom ett liderligt och oordentligt lefnadssått, som af yttre våld. Vid härom anstålld polisundersökning tillstådeskom i närvaro af åklagaren tilltalade Lundby, hvilken, rörande ifrågavarande håndelse, afgaf följande beråttelse: xLördagen den 20 sistlidne Mars var han jemte flere personer sysselsatte at: båra plankor i grosshandlanden Rundbergs hamn i Masthugget. Derunder kom -krithufvudet, som älven skulle i arbetet deltaga, men hade redan kl. 8 på morgonen så berusat sig, att han dertill var alldeles oförmögen, i gräl med Lundby om ett såkalladt bårtrå. Följden af grälet blef, att krithufvudet flög i lufven på Lundby och tilldelade denne några örsilar. Lundby sökte då att undvika krithufvudet, men då denne enträget sörsöljde honom, blef han slutligen uppretad och slog till krithufvudet, så att denne föll omkull, hvarefter han gef krithufvudet några slag Öfver armarne med bårtrådet samt 2 å 3 örsilar med blotta handen, men bestred att han tilldelat honom några sparkningar får bröstet eller hufvudet. Något annat föreföll dem emellan icke, hvarken den dagen eller sedermera. Vidare upplyste Lundby, att krithufvudet samma dag spisade middag i sållskap med Lundby och ösrige arbetarne, dervid han åt och drack med lika mycken aptit, som en hvar af sållskapet, och att Lundby 2:ne dagar derefter såg 4krithufvudet verkstålla arbete i hamnarna. På framstålld fråga af åklagaren, förmålte Lundby sig hafva beråttelsevis hört, att krithufvudet kort före sin död i sin bostad skulle ha fått stryk af klamparen Johannes Olsson, hvilken då bodde tillsammans med krithufvudet. Johannes Olsson, nu tillstädes, bestred detta och hade inga andra upplysningar att meddela, ån att krithusvudet tisdagen före sin död beklagat sig Öfver