stiga derutur, att ostördt arbeta sig upp i sin egendomligt sköna gestalt! Och om åfven England ginge under, har icke Europas fördersvade kultur slagit rot åfven å andra sidan oceanen, finnes icke der ett stort och måktigt folk, med samma, blott ånnu friare grundsatser i religion och politik; hvartill skulle då Europas undergång bäta. når samma sördersliga civilisation likvål der stode upprått i en ånnu mera hotande gestalt? Nej, det år icke materiella faror den europeiska civilisationen har att bekåmpa; de åro af andlig natur och de gömma sig i våra egna bråst. Men de botas icke med falska predikningar, hvilkas andemening ar: följ din ölvertygelse, glöm fåderneslandet och ålska konungahuset, d. v. s. dig sjelf! Det saknas hos oss icke lydnad för öfverheten, icke vårdnad för ålderdomen, icke aktning för lagen. Men vi sakna vilja, kraft och nit hos styrelsen, vi sakna en representation, vårdt detta namn, och vi sakna redlighet och fosterlandskårlek hos dem af våra medborgare, som kalla sig konservative, men genom sitt handlingssått arbeta på såderneslandets undergång. — Vi hafva åfven öfverslöd, men blott af hofsmickrare och lycksökare, hvilkas fräckhet går så långt, att de insöriblomman af landets ungdom tråda upp med sanningslåsa loftal öfver en nation, som genom svek och förråderi tillfogat Sverige de djupaste, ånnu blödande sår.