Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1852, sida 1

Den lyckliga sjukdomen. Beråttelse af J. M. Rosen, (Forts. fr. n:o 111). Anna hade knappast lagt sista handen vid sitt verk, det vill säga, fästat en knappnål i sin halsduk, förrän hon på gatan hörde bullret af en vagn — någonting ovanligt i dessa aflägsna trakter. För henne var detta ljud ej oväntadt; hon hastade ut att taga emot sin kusin, Sally. i Glädjen att få tillbringa en afton i en krets, dor hon trifdes, hade färgat den unga brukspatronsdotterns kinder med en liflig rodnad, och från hela hennes väsende förjagat det drag af svårmod, som eljest under en längre tid hvilat deröfver. Likväl var hon ännu långt ifrån att ana, att hon i denna krets skulle träffa den person, hvars närvaro skulle förorsaka henne den största glädjen. Sedan Sally helsat på sin syster och farbror, förde Anna henne med sig in i sitt allraheligaste, för att göra henne bekant med hennes små kusiner, som i förstone icke hade så lätt att begripa, att den i siden frasande unga damen verkligen var deras kusin, och icke en prinsessa. — Du finner mig säkerligen något grant utstyrd för ett så här anspråkslöst samqväm, sade Sally till AnDa, men det är på mammas uttryckliga befallning.