c— — ———— det runda bordet, som blott var försedt med en sot, vickade till, och hela herrligheten i golsvet, i tusen bitar, hvarvid till råga på olyckan kammarherrinnan sjelf och fröken Ådelaide P fingo sina klädningar dfversköljda och sina fötter nåstan skollade, hvIlket 5de åfven delades af lilla Adonis, som insunnit sig vid thbordet för att pli uppvaktad med söt grådda och sockerbröo. Lyckligtvis var dock icke theet mycket hett, så att det aflopp med förskråckelsen; emedlertid hade denna framkallat ett skrik, hvaribland det från Adonis skar mest igenom, och fann ett echo, srån hans matmoder, som, anande intet ondt, fördjupat sig i soffan åfvensom i en konversation med magister Hultgren om -die stille Wuthe — ett ganska interessant åmne, heldst det just år ett sådantder slags raseri, hvaraf våra modernare skalder synas gripne. Man hade nu en treggehanda orsak att beklaga: I:o generalskan D som varit nåra att dåna Öfver det missöde, som tråffat hennes lilla ålskling, hvilket hon åfven utan tvifvel gjort, om hon ej varit rådd att man dervid skulle lossa på snörlifvet; 2:o0 kammarherrinnan och fröken Adelaide, som sått sina klådningar förstörda, och 3:0 herrskapet Pundmark, som såg sin dyrbara theservis i spillror.