— 0-J— —— — Ändtligen hade man hunnit lugna sig efter denna förskräckelse. Adonis njöt en vederqvickande sömn vid sjn herrskarinnas sida, och så många som kunde så rum sutto omkring divansbordet, beundrande de dyrbara fransyska lithografierna och praktverken, hvilkas text kommenterades af Hultgren, hvilken hår fann ett rikt sålt får sig att lysa med sin bekantskap med Scrapbooks -litteraturen. Herr X., som lofvat sjunga en duett med kammarherrinnan, hade låtit vånta på sig nog långe, så att; Når han ändtligen infann sig, han ådrog sig en lindrig sörebråelse af brukspatronen. Herr X., van att visa sig i den sinare societeten, och för närvarande i ett borgerligt hus, tyckte icke han behöfde genera sig, utan sade helt högt: , — Åb, jag fick ju vånta på den förbannade Hultgren en hel evighet. Men då magistern hörde sin vårdade faders namn, dertill beledsagadt af ett sådant epithet, råkade hans nerver i en sådan skakning, att han med sin arm, som just var i farten att gestikulera, slog till den på bordet stående Jampan, hvilken föll omkull och utgjöt sitt innanmåte på praktverk, bordduk och golf matta, derigenom förorsakande en rått betydlig skada. För att lugna sig efter denna nya olycka