Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1852, sida 2

— insulter. Lilla Adonis(som i hvardagslag kallades Donis-) var också icke något vanligt kreatur. En Aristides skulle kunnat vara nöjd med hålften af de dygder generalskan tillade Adonis, och listan på de lysande egenskaper, hvarmed denna mårkvårdiga quadruped var prydd, ville aldrig taga någon ända. Några sådane plebejiska talanger som att sitta, apportera och dylikt hade han naturligtvis icke — endast en misstanke hårom skulle kunnat dödligt såra hans aristokratiska egarinna — men deremot kunde han förutsäga tillkommande ting, recensera musik och mera sådant, som gjorde honom interessant för sållskapslifvet, om ock det skaffade honom fiender. — Ni måste ursågta mig, min goda fru Pundmark, sade generalskan, att jag tagit min lilla Adonis med mig, men ni vet jag har en faible för honom. — Skadar inte, nådig generalska; också jag har en fåltvåbel för små snålla hundar, och det år en åra för vårt hus. Ni år alltför god. Men se, vår unga Apollo! Nå, hur må Muserna? . — De långta endast att få omfamna sin tionde syster, svarade magistern med urbanitet. — Hvad fan år det de prata för slag? hvi