Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1852, sida 2

— —————————— ——————————— tagit sin Petrarca-, för att om aftonen låsa upp den sör sållskapet, hvilket troddes blifva öfvermåttan intressant. Äfven värdinnan i huset, brukspatronessan Pundmark, gillade detta förslag att underhålla sållskapet, och hade redan flere gånger påmint magistern att icke glömma medtaga sin petter i Arvika-, som hon kallade den. Familjen samlades efterhand, med undantag af sonen i huset, Jacques, hvilken, som vi veta, var i Götheborg, och Sally, som skulle tillbringa julaftonen hos farbror Anders. Bland de första egentligen fremmande som kommo var generalskan D, en liten tjock, mycket starkt sminkad gumma, som ånnu i sin sena ålders hösk påstods icke försmå unga hyggliga karlars hyllning, gjorde de beståmdaste anspråk på att anses för vitter, och var som nyss nåmndt år en stor patronessa för rödblommiga poeter och små trinda hundar, af hvilka sistnämopde hon för aftonen medförde en, som bars efter henne af hennes betjent, och deponerades bredvid generalskan i soffan, på ett hyende. Hon tog sig detta lilla sjelssvåld, emedan hon råknade sig till brukspatronens -intima societet, och det borde således snarare vara smickrande ån stötande, att hon ej lemnat sin lilla favorit hemma, en lekboll kanske för nåsvisa domestikers