Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1852, sida 2

skade brukspatronessan till sin man något förbluffad öfver detta för henne obegripliga språk. — Det år förvånande, återtog generalskan, vändande sig till fru Pundmark, hvad våra poeter nu för tiden åro stådadt folk emot dem som funnos förr — en Bellman, en Lidner, en Vitalis, en Stagnelius, hvilka samt och synnerligen beskrifvas som sluskar. Se blott på denna unga Hultgren, med hvilken soin han gjort sin toilett! — Ja visst, goda generalska! han år ju rigtigt en fullåndad dandery. Konversationen turnerade sig nu en stund kring theatern, och hvar och en visste att draga fram sina strån afinteressanta anmärkningar och notiser. Brukspatronessan sjelf försummade icke att lemna bidrag, och beråttade det hon hårt sågas, att bland pjeser som höllo på att inöfvas voro Chevalier de bronze, af Åberg, och Galna Toke af OEhlenschlåger. Emellertid fylldes salongerna allt mer och mer, på stjernor och band var ingen brist, och till och med syntes en och annan uniform, så julafton det var. (Forts.) BA RA UUe Ö