— Rätt så, sade Marcell, nu mottager jag det, om också böjningen på er hals icke var nog graciös, och nu tackar jag er åfven derför. Den tråkiga ensamheten. En afton sistlidet år befann sig grefvinnan N. tillika med sin man i deras loge på stora operan i Paris då man gaf Profetens. Under en entre-akt erhöll hon besök af en väninna, som sade till henne: — Hvad fattas dig, min vän, är du missnöjd med de spelande? Du jäspar oupphörligt! — Åh nej, operan går bra, svarade den unga grefvinnan. Men, ser du, man predikar alltid för mig att vi två, han der och jag, äro ett; och jag har alltid tråkigt när jag är ensam. Barnum. Denna bekanta amerikanska spekulant med konstnärer och konstnärinnor, hvilken i det fria landet på andra sidan oceanen såsom slafvar kringfört Jenny Lind och flera andra konstens notabiliteter, för att medelst deras talanger rikta sin börs, visade redan som yngling en raffinerad spekulätioBsande. Af ringa narkomst och meddellös företog han sig i början kortare resor, för bvarjehanda spekulationers skull. På Long-Island, en ö, der en kappridningsbana finnes, träffade han på en hjord af bufflar. Dessa skulle nu blifva föremål för en af hans spekulationer. För en obetydligbet hyrde ban för en viss dag alla de båtar, som begagnas för farten mellan ön och fasta landet. Derpå lät Barnum trycka jättestora affischer, hvarpå man läste, att den och den dagen skulle, utan entree-afgift, en kappridning försiggå på Long-Island af bufflar, ridna af Indianer. Något sådant hade man aldrig förr sett, och tilloppet till stranden blef ofantligt. Men samtlige bätarna voro denna dag ötverlåtna åt spekulantens förfogande, och hvarje person måste till honom betala en half dollar för öfverfarten. Att åskådarne icke fingo se någon kappridning, bekymrade Barnum icke det ringaste. Sedan han fyllt sina fickor med öfverfartsafgifterna, smög han sig behändigt sin väg, och de lurade Yankees måst hålla god min i elakt spel. — Att hr Barnum betydligt uppöfvat sin talang bevisa hans senaste spekulationer. En Elghjort på Gottska Sandön. (Ur G. L. T.) Sistlidne Söndag den 25 sistl. April hitkom rättaren Joh. Halling, som ensam vistats på ön nära ett helt år, och medförde huden efter en ung Elgbjort (Cervus alces), hvilken han under sina patrulleringar på ön Fredagen den 23 sistl. April, funnit liggande ilandslagen på sydvestra kusten. Som han vid hudens afdragande icke fann kroppen hafva lidit af minsta förskämning, insaltade han köttet, hvilket, efter hans egen uppgift, vägde omkring 12 lisp. Köttet. till utseendet mörkt och groftrådigt, var friskt och välsmakligt. Hvarifrån och på hvad sätt detta, för sin resliga ställning, sina vänliga åtbörder och sitt fredsamma sinnelag framför alla andra landtdjur utmärkta, förirrat sig till en så aflägsen och mager kust, är svårt att bestämma. Kanske har något fartyg haft det tamt ombord? Det var märkt på venstra örat med 2 ristar öfver och 1 un