En obehaglig påminnelse. Då dansmästaren Marcell blef gammal och hade ötvergifvit operan, inlemnade han till regeringen en ansökan om pension. Fröken E...., tillhörande en ansedd familj, lyckades genom sitt inflytande att utverka bifall till pensionen. Full af glädje skyndade bon till sin förre lärare, för att lemna honom pensionsbrefvet och dela hans glädje deröfver. Marcell mottog papperet, kastade det långt ifrån sig och utropade förbittrad: — Har jag lårt er att på detta sått lemna en person något? Tag upp papperet derborta, och gif mig det på ett passande sått. Fröken E ...., nedslagen af ett sådant bemötande, som hon åtminstone vid ett sådant tillfålle icke hade våntat, upptog papperet med tårar i Ögonen och råckte det till dansmåstaren med allt det behag hon förmådde.