Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1852, sida 1

genheten icke större än den andra, ty den rike, som der köper ett dyrbart garniiyr åt sin hustru, får kanske endast se en grimace af missnöje, då hon öppnar pakettet — hon finner det måhånda icke nog modernt eller nog dyrt — då deremot den mindre bemedlade der, som köper, äfven åt sin hustru, ett enkelt men vackert kapptyg, belönas kanske med en blick af innerlig tacksamhet och glådje ty hans hustru har långe behåft sig en ny kappa, men aldrig vågat röra vid den strången, emedan hon visste sin man ha så smått om råd. De gingo ur bod och i bod, och når de slutligen begåfvo sig på hemvägen — det vill såga, på Victors hemvåg, till Ladugårdslandet — befunno sig bland de saker hvarmed deras fickor voro fullproppade eller deras armar behångda: ett piphufvud af porslin, en barntrumma, en spetsmåssa, en lergök, ett bref engelska synålar, ett barn i en vagga af socker, ett par glasögon, en omgång skjortknapPar, en docka, ett par hångslen, en snurra, en omgång strumpstickor, tre almanachor och ett par skridskor. — Det var redan mörkt når de kommo till Victors bostad, så att de kunde obemårkt kom ma upp på hans rum, der fickornas innehåll urtåmdes, och inlades i en hög i ett kontor,