Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1852, sida 2

icke vilja begagna oss af den gracen att betala farbror Jacob sex procent, hvilket hon förmodligen ansåg för detsamma som vi fått summan till skånks. — Det förstår sig, det kostar på dem nu att veta, att j åren alldeles oberoende af dem. Det finnes menniskor, hvilkas högsta njutning består uti att kunna förödmjuka sin nåsta. — Ja, och det år mårkligt att se, hur farbror Jacobs opinion om sin bror turnerat sig till dennes förmån, alltifrån den stund han liqviderade de der elåndiga penningarne. Farbror Jacob år i detta fall ett uttryck af det allmånna tånkesåttet, ty icke år det genom dygd, råttskalfenhet, ådla tånkesått man vinner aktning, utan endast och allenast derigenom att man eger en materiell öfvervigt, eller åtminstone att man i sådant afseende ej behöfver krusa den ene för den andre. Det heter också inte nu stackare hvar gång pappas namn nåmnes, och till och med jag har godt utaf att den der skulden blef betald, ty jag blir inte nu så helt och hållet behandlad som skotrasa, som förut. , — Det söreståller jag mig ganska lätt. Terminologien åndras lått med stållningen. (Forts.) ös arr A: