Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1852, sida 2

derdom mycket angenäm, ja mycket angenåmare än en glad ungdom. — Och älderdomens glådje år mycket mera åkta, ty man år då mindre utsatt för oro, för afund, för frestelser. Ack! tillade Victor, med ett sorgset uttryck i rösten, om jag ändå vore gammal! — Nej, det kan jag just inte såga, sade Helmer gladt; nog blir man gammal, om man får lefva. Men hur mycket har man icke att kåmpa emot, innan man blir det! och min endå råddning år att bli gammal. pu talar i gåtor. Jag har nog mårkt, att det år något, som gnager dig. Är det granlaga att fråga: hvad? får icke lugn, förrån jag hunnit öfver passionens ålder. — Du ålskar således, osh utan hopp? — Ja, utan hopp! svarade Victor dystert, men tillade med hastig förändrad ton! låt oss tala om någonting annat. Du vet att Axel och Sally åfven komma till oss i morgon afton; jag tycker hvad de skola bli förvånade, ty ingendera af dem år prevenerad hårom. — Det skall bli vget att se, hvad de hålla för min. Den öfverraskningen blir såkert den vålkomnaste julklappen. Det stod vål hårdt — Jag kan icke svara derpå; alltnog, jag 2