Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1852, sida 2

liga hyddan. Det år trådens sjålar, söner af skogen, som blifvit slåpade hit, till denna bullersamma, syndfulla staden, för att misshandlas af våra yxor och brånnas i våra hårdar. Tror du icke, att de kånna sig lyckliga nu, då deras lidande år slut, då de fritt få svinga sig upp från det jordiska sängslet? — Jag antager bilden; men ser du icke åsven hår och der svarta rökkolonner, hvilka komma liksom med mycken vånda pustade fram; de komma från någon eldqvarn, nägon sabrik. Äfven dessa äro själar; men deras kroppar åro hemtade från jordens djup, man kunde såga, från afgrunden, för att tjena vinningslystnaden. da låga begåren; de båra afgrundens drägt och hvirsla våldsamt fram, liksom vore de fördömda. — Men se nogare på! äfven de stilla sig, antaga en jemnare form och ljusna, under det de stiga uppåt. Det år, liksom blygdes de att vara svarta midt ibland alla dessa ljusare våsenden; de byta efter hand ut sin svarta drågt emot en hvit. Månne det icke år en rening, som föregår med dessa andar från underjorden? — Hvad de åro lika hvarandra, alla dessa hvita rökpelare! de åro såsom dufvor! hvem skiljer dem åt? Hvem säger: den kommer ifrån ett kök, der man håller på att tillaga en