Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1852, sida 2

och beställ frukost åt oss så långe, så går jag upp på altan. Det kan vara roligt att se hur Stockholm tar sig ut når snö hvilar öfverallt. Artisten, som i det hela var rått glad att 8 : 3 så komma in i värmen och dessutom hade en osörliknelig aptit — ty på flere dagar hade han icke åtit något ordentligt mål, låt icke såga sig två gånger att gå in och bestålla srukosten; och emedlertid begaf sig Victor upp till den högsta punkten af Mosebacke. Himlen var klar och luften alldeles stilla; solens sneda strålar halkade lätt ösver de milliarder sacetter, som bildade sig af snöns kristallisationer; röken från tusontals skorstenal, hvit och genomskinlig som han är kalla vinterdagar, steg lodrätt upp, likt marmorkolonner, stråfvande att stödja det stålblå hvalfvet, som hvålfde sig der ofvanför. Victor stod långe och förlorade sig i åskådandet håraf. Slutligen kom Helmer och underråttade, att allt var anordnadt får frukosten. — Se, Helmer, sade Victor, dessa tusen sinom tusen hvita rökpelare, som stiga upp parallelt, utan att komma i beröring med hvarandra, förrån der uppe på den gemensamma föreningspunkten; förefaller det dig inte såsom själar, hvilka se sig belpade Kän 8 kropps— —