Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1852, sida 3

s rr; gen. För en riksdaler äta vi en alldeles superb frukost på Mose backe. — Det är nog bra; men ser du, jag år så prosaisk utaf mig, att jag tånker på morgondagen; derföre, om vi skulle kunna stålla så till, att du kunde klarera dina skulder hår och ha så mycket öfver, att du kunde vara trankil, åtminstone öfver helgen, så vore det inte så illa. — Tala om omöjligheter hvad tjenar det till? Det enda vore, om du ville tala vid gumman, att hon vore menniska. Hon har. ett visst förtroende för dig, det har jag mårkt. Kanske om du sörespeglade henne, att jag kunde göra rått för mig, når jag fått sålja mina taflor! men kanske hjelper det inte, för det år inte annat ån kontanter, som talar. , — Jag skall imedlertid försöka. Klåd du på dig så långe, så går jag in och talar med gumman. — Tack, tack! 2 Victor gick, och Helmer kastade sig i kläderna, med den hastighet som kölden i rummet, i förening med utsigten till frukosten, föreskref. Derpå drog han ut bordaslådan, tog bundten blyhartspennor och stoppade i fickan och hade redan fått på sig dfverrocken, då Victor återkom. (Forts.) —— —!; W—