Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1852, sida 2

keln och förse dig. Ännu år det allt ett stycke till botten i penningekistan. Brukspatronessan uraktlåt icke att gripa ett djupt tag och återlemnade derpå nyckeln. — Jag litar på ditt förstånd, sade brukspatronen, hvars eget förstånd var betydligt förmörkadt; du gör ju inga onödiga utgifter? — Tycker du det! — Så pussa mig då, min gumma! Och de pussades. Och så somnade brukspatronen.