Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1852, sida 2

ni min gemål? hvaba! har ni mål i mun? skrattar ni, så år ni olyckliga. — Vi såga nådig fru, herr patron. — Nådig fru kan ni såga åtsimpla borgarfruar — nej hennes nåd skall ni såga, för min gemål år den sörnämsta i stan, ska ni veta; och mej skall ni kalla för nådig herr konglig brukspatron och riddare; begriper ni det era tossor? Se så, nu kan ni gå er våg igen. Fan så simpelt att ha ofrålse betjening! tillågger brukspatronen och kastar upp det ena benet i soffan; härester har jag lust att inte ta i min tjenst annat ån fråknar. — Se nu kånner jag igen mingubbe. Men låt oss inte glömma hufvudsaken. Kassakistnyckeln, du! — Hvad skall du ha den till, min engel? — Kors, till julklapparna, vet jag. — Ack det var sannt. Men år det då så nådvåndigt, att Amalia skall ha sammetsklådning? — Ja visst! hur skulle hon annars kunna visa sig På nyårsbalen, der hon bår ta lofven af alla andra. — Mycket riktigt. — Och vår måg kammarherren får ju zobelpelsen? ( — Han får zobelpelsen. Se hår, tag nyc