det ännu gifves 67 städer, hvilka sända 105 medlemmar till Underhuset, och i hvilka valmånnens antal understiga 500. Dessa småstäder ägas ofta helt och hållet eller till en stor del af de stora godsågarne i grannskapet (nomination boroughs), hvilka således kunna diktera valet, i synnerhet då det står i deras makt att skapa flera valmån, genom att utgifva fingerade hyreskontrakter på 10 fst. årligen (ett vilkor för valråttighet) för ett eller annat litet kyffe i något dem tillhörigt hus. I andra af dessa städer år bestickningssystemet så förherrskande, att ingen kandidat kan tånka på att blifva vald utan att betala en betydlig penningesumma; den sista undersökningen i anledning af valet i S:t Albans upplyste, att i hela staden icke funnos mera ån två valmån, som aldrig mottagit mutor, och blott en kandidat, som aldrig erbjudit några, och han blef naturligtvis förbigången. Om man nu enligt Lord John Russels förslag, skulle inskrånka sig till att Oka dessa valdistrikter med några kringliggande småståder, så kunde kanske en sådan föråndring, om den behöriga taktiken anvåndes, skaffa Whigs ett par röster mera, men icke sörändra förhåliandet mellan aristokratien och medelklassen. Annorlunda blir deremot förhållandet, om man fördelar dessa 105 rösterna mellan de folkrikaste distrikterna, såvål stadssom landtdistrikterna, ty de folkrikaste af dessa sistnåmnda åro just industriidkande och derigenom undandragna landaristokratiens inflytande; så har t. ex. Vest-Riding of Yorkshire, som representeras af hr Cobden, 800,000 innevånare, och grefskapet Middelsex, hvari största delen af London år belågen, har med en mera ån fem gånger större befolkning icke flera representanter ån Dorsetshire, nåmligen 14. En ännu kännbarare ståt för aristokratien skulle införandet af balloteringen vara, om den verkligen kunde uppfylla sitt ändamål, och garantera en absolut hemlighet vid voteringen; ty det kan knappt betviflas, att många valmån vid sin röstning ledas af fruktan för de möjliga och sannolika följderna af att råste mot en man, af hvilken de stå i beroende. Detta beroende år så mycket större, som just politiska skål förmå ågaren att göra arrendekontrakterna uppsågbara efter hans eget godtycke, och att begagna denna rättighet når det icke röstas efter hans önskan. Det tycks derför också som om agitationen för the ballot skulle vinna terräng. Segrar den, så blifva följderna oberåkneliga.