— Det kommer, det kommer. Dessutom är det inte värdt att ängra nägot, som i alla fall inte kan hjelpas. — Ja se det år just det, som gråmer mig mest; och jag tror vål, att fan fått magt med mig riktigt, för hur jag funderar, så ser jag ingen dager i att återgå till det förra. — Det skulle också inte gå an, för skulle vi nu börja inskrånka oss, så skulle man strax tro, att vi gjorde det, emedan vi vore dertill tvungna af behofvet: och alla menniskor skulle bara skratta åt oss. Dessutom vore det ju rakt bortkastade penningar, allt hvad vi uppoffrat för att komma med i svången. Det år åtminstone nu roligt att veta, att våra fordna vånner åro afundsjuka på oss. — Det tycker du år så roligt, du. Men