Article Image
RR dant medgifvande år ett nådvåndigt vilkor för att återfå makten, så skall troligen lord John Russell afgifva samma förklaring som sir James Graham för någon tid sedan afgaf till valmånnen i Carlisle, nåmnligen att han ingalunda år så förstockad, att han icke skulle kunna ösvertygas om balloteringens nytta och nådvåndighet. Jag tror icke, att en reform af vallagen i Storbrittannien på en gång eller plåtsligt skulle tillintetgåra aristokratiens inflytande, som likaså mycket stöder sig på folkets hela tånkesått och historiska utveckling, som på aristokratiens egen materiella makt, men å andra sidan skulle vågen till en hvålfning i de herrskande ideerna blifva jämnad genom en sådan förändring. Hufvudsaken får reform partiet år, som jag förut tillåtit mig anmårka, icke en utvidgning af valrätten, ehuru denna tages med i beråkningen, utan en omfördelning af representant-antalet och införande af ballotering. Hvad första punkten angår, så åro högst få politici i Storbritannien så radikala, att de tånka på en indelning i valdistrikter efter folkmångden; de flesta skulle ätnöja sig med ett successivt nårmande till detta mål. Det tycks icke falla någon in, att medlemmarnes antal möjligen kunde förökas, och man måste äfven tillstå, att en församling af 658 medlemmar år tillräckligt talrik, åfven om den aldrig år fulltalig vid någon omröstning. Men huru åro dessa medlemmar fördelade öfver landet? Hr Disraeli såger, att de åro fullkomligt jämnlikt fördelade, och om någon ojämnhet finns, så år den till skada för landsbygden, som har en representant på 36,000 innebyggare, under det stådernas befolkning har en representant på 35,000 innevånare. Men denna uppgift, förutsatt att den år riktig, bör emellertid förstås med tillbörlig kritik. Först och fråmst gifves det många ståder, åfven efter reformbillen, hvilka icke åro sårskildt representerade, utan endast kunna rösta med vid de allmånna valen får grefskaperna, och deras innevånare råknas då med till landsbygdens befolkning. Vidare år valråtten högst olika fördelad mellan de olika ståderna, hvilket åter hårleder sig från den olika historiska utvecklingen. De sårskilda regenterna i England, hafva nåmligen efterhand medgifvit sårskilda städer råttighet att sånda deputerade till Underhuset, ån emedan de derigenom hoppades stårka sitt eget parti och åstadkomma en motvigt mot aristokratien, ån emedan de funnit sig belåtna med vistandet i en eller annan stad, hvars borgare gifvit dem en pråktig middag, eller der de sofvit godt om natten. Under de sista Stuartarnes godtyckliga regering vidtogos många föråndringar för att tillvågabringa ett lydigt parlament, men efter restaurationen restituerades alla de gamla råttigheterna. Genom reformbillen förlorade, som bekant år, några af de åldre småståderna sin valrått, och några senare uppblomstrade stora ståder erhållo en representation, som de förut saknat, men likvål icke i förhällande till sin folkmångd. Af lord John Russels förslag, som blef återtaget, upplystes det, att AOA ——

7 maj 1852, sida 1

Thumbnail