Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1852, sida 2

eller frisk; och det lår skall vara det vårsta af allt. — Nå, men kan inte gubben Bergfors bota henne då? — Han lår inte kunna det; men äecke det raggen, han såger, alt svåger Anderses Anna skall vara styfvare i den vågen ån han. — Är det möjligt? Nå så kan man ju låta henne försöka då. — Ja bara hon vill, för hon ska vara så der lite intrikat och på sin kant, såger doktor Bergfors. — Ah strunt, pengar hjelper för allting. Men kanske Anders år rasande på mig, för jag kråfde igen mina pengar. Hade jag fått veta, att han år så såker som han år, så skulle de gerna fått stå. — Du kan ju erbjuda honom att få dem tillbaka, på samma vilkor. — Det har jag verkligen lust att göra. Båttre att ha dem der ån hos de hår vålsignade aristokrabaterna, som jag såtter till på, den ene efter den andre. — Men åran, söta du! — Hade jag vetat, att åran varit så dyr, så hade jag aldrig frågat efter henne. (Forts.) Pn —ö8ää—