Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1852, sida 2

till sitt eget skinn, i dessa tider. Men hvarföre år nobelpelsen så nödvändig. då? — Jo se, han kommer att hålla mycket tal på riddarhuset, såger han; och då gör det I alldeles förbannadt åt, om han har en 120belpels. Det gör två tredjedelar af talet, såger han — han, som slår så mycket med armarna, och det ludna som viftar i luften. Det ser så rikt ut, såger han. — Men de veta ju alla åndå, att han fått hvar styfver af mig. — Det gör detsamma, bara han viftar. Hvar fikedomen kommit ifrån, bryr man sig dessutom inte om nu för tiden, bara den fins. Får han tulubben? — Han fåren. Men kära gumma, ska vi inte tånka lite på Sally också? — Åh jo; men du vet, hur lite pretiös hon år; dessutom, så långe hon har den der sjukdomen, så ... — Hvad för en sjukdom? Nog hör jag, ni såger, att hon år sjuk; men hvad består det uti? — Kors, hon har ju hypokonditori, vet jag: — Hypocrisi, menar du? — Jag vet vål hvad jag menar; det år en sådan der sjukdom, som man hvarken år sjuk