Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1852, sida 1

d tta icke sker, beror pärc en osorklarlig fölblindelse hos de styrande, som icke se, att de sörstöra sig sjelfva på samma gång som landet genom att icke medgifva lindring i skattebördorna, som så lått kunde ske genom inskrånkande af militårlyxen och en mångd andra onödiga utgifter; men troligtvis ingår just denna förblindelse i försynens plan, emedan den förutan behofvet af föråndrad bostad ej så trångande skulle kännas, och utvandringarne sålunda afstanna af sig sjelsva. Resultaterne af dessa utvandringar visa sig icke hastigt. Liksom det fordrades århundraden för IIUner, Alaner, Vandaler, Swever, Götheratt bilda sig från vilda horder till folk. till ordnade samhållen. emottagliga sör en högre kultur, så skall det åfven för Tyskar, för Svenskar, för Norrmån sordras en lång tid, innan de i Amerika, i Australien kunna uppstå såsom folk, såsom samhållen med egna lagar, egen styrelse. Dock, jemnförelsevis så lång tid som folken för femton sekler tillbaka behöfva de icke, derför drager deras företråde i civilisation försorg. Utvandringarne visa sig icke nu under formen af ett svallande haf, som våltrar fram sina vågor utan att kunna hejda sig; de kånna åtminstone något de lånder, till hvilka de begifva sig, de fårdas dit på ordentliga fartyg och många försedda med reskassa, så att de på laglighetens våg kunna förskaffa sig sina förnödenheter under resan och åfven efter framkomsten; de vandrande folken för 1500 år sedan visste väl knappast tio mil framför sig huru beskaffadt det land var, till hvilket de drefvos, ej heller hade de förmånen af lättade kommunikations anstalter, ej heller visste de annan utvåg ån att med svårdet förskassa sig hvad de får dagen behöfde. Menniskan år icke skapad att genom alla generationer vara fåstad vid den torfva, som sett henne födas. Det år henne nyttigt att uppblandas, eller om man får begagna uttrycket, croiseras med andra folk, och hvad de nordiska folken beträfsar, så synes det vara hög tid att en sådan croisering intråffar. Betrakta blott våra bevåringsynglingar på mötena! hvilka små pygmeer år det icke i allmånhet och huru motsvara de öfverhufvud det begrepp som varit fåstadt vid -nordiska gestalter! Samma förhållande år det med våra qvinnor ), och fortgår det ånnu ett eller annat decennium på samma sått, så år det fara vårdt, att om en ny Odin med sitt folk skulle komma hit, åfven han funne för sig ett folk af dvergar. Återigen! omplanterade på annan jordmån, med tillgång till rikare och sundare födoämnen, fredade får tryckande bekymmer och under inflytandet af frihetens lifvande flåktar skall detta fysiskt och moraliskt förslappade slågte åter skjuta en herrlig vegetation, skall återfå sin urtyp, skall åter förete en profkarta på högvexta, kraftfulla, sköna gestalter. En korrespondent till Drammens tidning yttrar sig i öfverensstämmelse hårmed, som oss ) En blick på ett uppställdt led nattvardsungdom öfvertygar derom. ATERN